PDT - Psykodynamisk terapi
PDT är en förkortning för Psykodynamisk terapi. Det psykodynamiska perspektivet grundar sig på Sigmund Freuds psykoanalytiska teorier, men mycket skiljer mellan hur en dynamisk terapi såg ut för 100 år sedan jämfört med idag.
Forskningen och teoribildningen har gått mycket framåt, och således även hur terapin bedrivs. Psykodynamisk terapi är en av flera behandlingsmetoder inom området psykologisk behandling och används för att behandla många olika typer av psykisk ohälsa, exempelvis depression och ångest.
Inom psykiatrin är PDT en mindre utbredd behandlingsform, något som bland annat har att göra med att den är svårare att forska på än andra manualbaserade terapier.
Det psykodynamiska perspektivet
Centralt för PDT är ett synsätt som ser psykisk ohälsa som ett resultat av inre konflikter. Inom oss har vi motstridiga krav, önskningar och drifter, som ibland hamnar i konflikt och påverkar oss på olika sätt. Inom den dynamiska skolbildningen ses symptomen som visar sig i människan ofta som meningsbärare för dessa inre konflikter. Därmed ligger fokus i en dynamisk psykoterapi inte så mycket på själva symptomen i sig, även om målet med behandlingen självklart också är symtomlindring, utan att ge klienten möjlighet till insikt och förståelse för vad det är som framkallar dessa symptom. Grundtanken med detta är att när klienten får insikt och förståelse för vad som skapat problemen, kan den också enklare hantera dessa och göra önskvärda förändringar. En PDT behandling har också i högre utsträckning än många andra terapiformer ett ”nu och då”-fokus, där man tittar tillbaka på tidigare erfarenheter i klientens liv för att skapa förståelse för hur dennes liv ser ut idag.
Psykodynamisk terapi längd
Längden på en PDT terapi varierar beroende på hur omfattande problematiken är, men ofta har den ett ganska långsiktigt perspektiv, där terapeut och klient träffas mellan 20–30 tillfällen. Även inom PDT har det vuxit fram korttidsterapier som är mer intensiva, och dessa kan vara så korta som sex tillfällen. I normalfallet träffas terapeut och klient en gång i veckan. Här kan man se en skillnad mot det psykoanalytiska perspektivet, där klient och terapeut ofta träffas minst 2 gånger per vecka.
För vem passar psykodynamisk terapi?
Detta är en svår fråga, då en psykodynamisk terapi inte har samma typ av manualisering som vissa andra typer av terapier. Olika terapiformer kan också passa olika personer, och olika terapeuter har olika psykodynamiskt synsätt och perspektiv.. Om man jämför en psykodynamisk terapi med en kognitiv beteendeterapi kommer du i en psykodynamisk terapi troligtvis prata mer fritt, din terapeut kommer leda dig mindre, du kommer kanske hoppa ganska mycket mellan olika ämnen både under en session och mellan sessioner. Din terapeut kommer i ganska låg utsträckning guida dig, utan snarare följa i dina fotspår, och tillsammans med dig försöka förstå vad olika känslor och tankar betyder för dig, och hur de påverkar dig, positivt som negativt.
Vad är affektfokuserad psykodynamisk terapi?
De senaste decennierna har det utvecklats flera olika grenar av psykodynamisk terapi som har ett starkt fokus på affekter, dvs känslor. Det är vanligt att dessa terapier också är mer intensiva än vanliga terapier, dvs att terapeuten är mer drivande och hjälper klienten framåt.
Exempel på sådana terapier är ISTDP och AEDP, som båda har ett starkt känslomässigt fokus. ISTDP är en psykodynamisk korttidsterapi som ofta beskrivs som mer intensiv än traditionell psykodynamisk psykoterapi.