Vad är missbruk?

När man använder sig av en substans på ett sätt som är skadligt kan man tala om ett missbruk. Skadan kan då handla om negativa konsekvenser för den fysiska eller psykiska hälsan.

Det är även vanligt att sättet att använda sig av en substans går ut över ens relationer eller ens förmåga att delta i samhället. Missbruksbegreppet gäller även när man använder mediciner på ett sätt som är felaktigt eller som bryter mot en läkares ordination.
Termen beroende brukar användas när man använt en substans så pass regelbundet och länge att man har utvecklat ett fysiskt eller psykisk beroende. Detta innebär att man behöver ta substanser regelbundet i tillräcklig mängd för att fungera normalt. När beroendeframkallande substanser konsumeras regelbundet är det vanligt att det sker en toleransökning med tiden. 

Detta märks genom att man behöver ta mer av substansen för att få den effekt man tidigare uppnått eller genom förekomst av abstinenssymtom som uppträder när man inte tar substansen i tillräckliga mängder. Vid sidan av detta händer det ofta att man utvecklar ett bristande intresse för annat än att ta substansen, och man fortsätter med missbruket trots negativa konsekvenser och skadliga följder som missbruket kan få för ens hälsa eller relationer. När man har ett beroende blir det allt svårare att kontrollera sitt intag av substansen i fråga. Ibland är det så att man inte klarar av att sluta på egen hand, varför man ofta behöver professionell hjälp via kommun eller sjukvård.

Symptom vid missbruk

Det är inte alltid helt och hållet tydligt när ett beteende övergår till ett problematiskt missbruk, och det blir ofta en flytande skala där beteendet långsamt börjar påverka andra delar av livet negativt, exempelvis att man försummar relationer, jobb, sin ekonomi och kost.

Orsaker till missbruk och beroende: Finns en missbrukarpersonlighet? 

Det är inte så att det finns någon tydligt definierad missbrukspersonlighet. Däremot finns det genetiska faktorer som kan öka risken för att man utvecklar ett beroende. Alla reagerar inte identiskt på olika substanser och de finns individer som upplever vissa substanser som särskilt behagliga och som därmed har en ökad risk för att hamna i ett missbruk.
Vissa personlighetsdrag tycks vara kopplade till en ökad risk att utveckla en beroendesjukdom. Sådana drag är bl.a. emotionell instabilitet, impulsivitet samt en tendens att söka efter starka sensationer eller så kallade ”kickar” för att finna mening i tillvaron. Vissa individer med neuropsykiatriska svårigheter, så som ADHD, har också en ökad risk att utveckla missbruk, liksom individer som har olika typer av besvär med sin psykiska hälsa.

Behandling av missbruk/ beroende

Behandling kan ske antingen inom primärvården eller på specialiserade beroendemottagningar som vanligtvis tillhör vuxenpsykiatrin. Vid beroenden som är lindriga i sin svårighetsgrad kan det oftast räcka med primärvårdskontakter, dvs. insatser via vårdcentral.
Vid alkoholberoende finns alkoholsugsminskande mediciner som fungerar genom att påverka belöningssystemet i hjärnan så att sug efter alkohol och tillfredställelse vid alkoholintag minskar. Verkningsmekanismen för dessa medel är inte fullständigt klarlagt men man har sett för medlet Naltrexon att det ger en liten minskning av antalet dryckesdagar, samt en viss minskning av dagar med tungt drickande.

Antabus är ett annat alternativ som fungerar genom att hindra kroppens nedbrytning av alkohol. Detta innebär att man mår väldigt dåligt om man skulle konsumera alkohol med antabus i kroppen. Vetskapen om detta kan ofta skydda patienter från att ta återfall och fungerar ofta väl som en behandling av alkoholberoende om det är helnykterhet som är målet. Antabus är förstahandsvalet vid alkoholberoende, enligt socialstyrelsens rekommendationer, då åtgärden har visat god effekt på andelen helnyktra dagar jämfört med placebo och andra läkemedel.

Behandling via kommun

Ibland kan man även söka hjälp från socialtjänsten inom den kommun där man är skriven. Detta genom att ta kontakt med en socialhandläggare och ansöka om missbruksbehandling. Det är vanligt att dessa behandlingar bygger på 12-stegsmetoden eller på KBT-tekniker med mycket fokus på återfallsprevention och motiverande samtal. Dessa behandlingar kretsar kring att förstärka motivation att bibehålla drogfrihet samt att hantera sug och undvika återfall i missbruk. Behandlingar kan ske antingen inom öppenvården eller på slutna behandlingshem dit man kan vistas, vanligtvis mellan 1-3 månader.

Behandling enligt LVM

När ett beroende anses vara potentiellt livshotande och en behandling inte kan tänkas komma till stånd genom frivilliga insatser kan man bli LVM-anmäld. LVM står för lagen om vård av missbrukare och tillämpas endast i de fall då det rör sig om ett mycket svårt och allvarligt beroende som akut behöver brytas. LVM-behandlingar äger i regel rum på slutna LVM-hem på olika ställen i landet, där man vanligtvis vistas i upp till 6 månader. Beslut om LVM tas alltid i förvaltningsrätten efter en tids utredning av sociala myndigheter där de begär speciella medicinska utlåtanden som underlag.

Olika typer av missbruk

Alkoholmissbruk

Det vanligaste missbruket i Sverige är missbruk av alkohol. Alkohol är skadlig både för kroppen och hjärnan när den konsumeras i stora mängder. Om man har druckit väldigt mycket alkohol kontinuerligt över en längre tid är det viktigt att man vänder sig till sjukvårdspersonal för en bedömning innan man försöker sluta på egen hand. Detta för att se till att man inte riskerar att drabbas av farliga abstinenssymtom, så som kramper och epileptiska anfall.

Tablett- eller läkemedelsmissbruk

Tablettmissbruk innefattar missbruk av läkemedel som har ångestdämpande eller smärtstillande effekter eller som kan framkalla känslor av rus om de används på fel sätt eller i fel syfte. Opioider och bensodiazepiner är två läkemedelsgrupper med hög missbrukspotential och som är narkotikaklassade i Sverige. De är dessutom starkt vanebildande. På grund av risken för felanvändning och beroendeutveckling är det viktigt att man bara tar dessa läkemedel enligt läkarens instruktioner.

Missbruk av centralstimulantia

Centralstimulantia inkluderar droger så som amfetamin, MDMA och kokain. Dessa fungerar genom att stimulera hjärnans belöningscentrum så att mängder av signalsubstansen dopamin frisätts. Dopaminet bryts sedan inte ner så som det ska.
Hjärnans belöningssystem är dock inte avsedd att fungera på det här viset, varför man vanligtvis kan uppleva motsatt effekt när belöningen början avta. Det är då vanligt med känslor av dysfori, ångest eller apati. En annan vanlig effekt av centralstimulantia är att man får svårt att sova. Det finns även en risk att man blir obehagligt uppvarvad eller att man utveckla psykotiska symptom vid missbruk.

Centralstimulantia inkluderar även läkemedel som används bl.a. vid behandling av ADHD, så som metylfenidat (Ritalin), eller dexamfetamin (Elvanse, Attentin). Dessa substanser höjer vakenhetsgraden och koncentrationen hos individer med uppmärksamhetssvårigheter. Vissa individer med så kallade neurospsykiatriska svårigheter, så som ADHD, kan ibland uppleva att ett missbruk centralstimulantia kompenserar för deras ADHD- symptom. De kan ibland känna sig mer lugna och uppleva att det blir lättare att fokusera. Ett missbruk av centralstimulantia är dock farligt för hjärnan och kan leda till problem med impulskontroll, koncentrationssvårigheter och svårigheter med planering och organisation i längden.

Cannabismissbruk

Cannabismissbruk är vanligt i Sverige, inte minst hos ungdomar. Cannabis är olagligt och är förknippat med hälsorisker i form av ökad psykisk ohälsa. En liten grupp människor med anlag för att utveckla schizofreni och psykossjukdomar tros vara särskilt känsliga för cannabis negativa effekter, men det kan även förvärra underliggande ångestsjukdomar m.m. Cannabisanvändning kan ibland utlösa paranoida tankegångar eller andra psykotiska symptom, så som röstupplevelser. Det är i regel inte farligt att sluta röka cannabis, men många upplever tillfälliga abstinensbesvär i form av till exempel ökad ångest, irritabilitet, sömnsvårigheter, svettningar m.m.

Missbruk och psykisk ohälsa

Många som lider av missbruksproblem har också besvär med psykisk ohälsa. Vissa missbrukar som en direkt konsekvens av sin psykiska ohälsa medan andra utvecklar problem med måendet till följd av missbrukets skadliga konsekvenser.
Det är vanligt att människor med depressioner dricker för att hantera svåra känslor. Detta brukar i sin tur leda till att depressioner fördjupas. Likadant är det med ångestsjukdomar, så som social fobi, GAD och paniksyndrom. Alkohol och andra substanser, kan ibland dämpa vissa ångestsymtom på kort sikt, vilket kan leda till att man, till exempel, känner sig mer modig i stunden än vad man hade gjort annars eller att man känner sig lugn eller avkopplad då man annars hade varit ängslig.

Problemet är att alkohol och andra beroendeframkallande substanser tenderar att öka psykiska symptom, så som ångest och oro på längre sikt. Detta sker antingen pga. missbrukets negativa konsekvenser eller till följd av ett ökat kroppsligt obehag relaterat till toleransökning och abstinens. Missbruket kan även hindra en från att lära sig att hantera och stå ut med obehagliga känslor eller psykiska symptom.

Hur ska man göra om man har problem med både missbruk och psykisk ohälsa?
Det viktigaste är att söka hjälp och se till att få en medicinsk bedömning avseende risk för att utveckla abstinenskomplikationer. Detta gäller då framför allt vid missbruk/ beroende av alkohol eller bensodiazepiner. Det kommer inte gå att uttala sig bestämt om vad för slags psykisk ohälsa man lider av medan man fortfarande konsumerar substanser regelbundet. Däremot kan man ofta konstatera att det finns någon form av problematik som förvärrar eller vidmakthåller missbruket. I första taget ska man få hjälp med att bryta eller minska missbruket för att se vilka psykiska symptom som finns kvar. Därefter ska man försöka behandla psykisk ohälsa och beroendeproblematiken samtidigt.

Många som har problem med missbruk och psykisk ohälsa upplever att det finns ett stort stigma i samhället som gör det svårt att söka hjälp. De fördomar som finns gentemot individer med missbruk eller beroendeproblem kan ibland leda till att man känner mycket skam över sina problem, vilket kan leda till isolering, nedstämdhet och ökad ångest.

Missbruk/beroende av annat än substanser

Synen på beroenden har vidgats under de senaste decennierna till att alltmer inkludera andra aktiviteter än missbruk av substanser. Beroendet kan då handla om aktiviteter som leder till en liknande upplevelse av kortsiktiga kickar eller tillfällig ångestlindring. Ofta har man samma behov av att upprepa dessa beteenden trots tilltagande negativa konsekvenser för områden så som arbete, relationer, ekonomi eller hälsa. Vanliga icke-kemiska beroenden är till exempel: spelberoende (spel om pengar), tv- och datorspelsberoende, sexberoende, shoppingberoende och träning- eller motionsberoende.
För vissa av dessa beroenden finns specialiserade mottagningar och terapeuter på olika delar av landet som arbetar inriktat just mot dessa problem. Behandlingarna liknar i stora drag de psykoterapeutiska insatser som är vanliga vid missbruk av substanser. De bygger ofta på återfallsprevention med inslag av motiverande samtal och KBT.

Kan man bli av med sitt beroende?

Det finns behandlingsmetoder med goda resultat för beroendesyndrom, oavsett symtomens svårighetsgrad. Själva missbruket i sig är ett beteende som det går att sluta med om man får rätt hjälp och hittar sätt att vidmakthålla motivationen att bibehålla en förändring. Däremot finns en sårbarhet hos individer som har blivit nyktra eller drogfria att återinsjukna i sitt substansbrukssyndrom. Det är vanligt att man inte klarar av att hantera substanser som man tidigare har missbrukat utan att snabbt återfalla i ett eskalerande missbruk på nytt. För vissa är beroenden livslånga hälsoproblem som de behöver förhålla sig till genom livet, där enstaka återfall då och då ingår i sjukdomsbilden. Det är också viktigt att komma ihåg att även om återfall inträffar så är de nyktra perioderna otroligt värdefulla sett till både fysisk och psykisk ohälsa. Det är en ofantlig skillnad på att ha en veckas missbruk per år jämfört med dagligt sådant.