Vad är borderline och vilka symtom uppvisar en person med borderline?

Borderline är ett personlighetssyndrom som idag oftare kallas för Emotionellt instabilt personlighetssyndrom (EIPS). Personer med borderline uppvisar bland annat svårigheter med att reglera känslor. Detta kan exempelvis ta sig uttryck som extrema humörsvängningar, instabila relationer till andra människor, svartvitt tänkande och ett pendlade mellan stark idolisering och stark nedvärdering av personer i ens närhet. En förvrängd självbild och impulsivt beteende kan också vara inslag i en symtombild kopplad till borderline.



Symptom vid borderline

Vanliga kännetecken om man har borderline är:
  • Impulsivitet
  • En återkommande rädsla för att bli lämnad och övergiven.
  • Instabil och förvrängd självbild.
  • En upplevelse av världen som overklig.
  • Kronisk känsla av tomhet.
  • En historik av instabila relationer, ofta präglade av stora svängningar.
  • Känslor av ilska, depression och ångest.

Kännetecknen och känslorna listade ovan är nog något som de allra flesta kan relatera till. Det är först när dessa känslor börjar prägla livet i hög grad som man kan misstänka att det kan handla om borderline. Borderline är vanligare hos kvinnor än hos män och leder ofta till svårigheter i nära relationer, liksom ett påtagligt lidande för individen. De flesta som får diagnosen borderline får den i unga vuxenåldern. Man diagnostiserar inte barn med borderline, då diagnos för personlighetssyndrom sällan kan ställas i en ålder där man fortfarande utvecklas.

Det finns kopplingar mellan borderlineproblematik och andra typer av psykisk ohälsa, såsom missbruk, självskada och svårigheter med impulskontroll. Ångest och depression är andra vanliga diagnoser som kan drabba en person som lider av emotionellt instabil personlighetsstörning. Självmordsfrekvensen hos människor med borderline är tyvärr mycket högre än hos snittet.


Vem får borderline?

Man vet inte exakt varför vissa drabbas av borderline. Sannolikt spelar genetik en roll, då personer med nära anhöriga som är drabbade löper högre risk att själva drabbas. Forskningen visar att hjärnstruktur, miljö och sociala faktorer spelar en roll. Studier visar att personer med borderline kan ha strukturella och funktionella förändringar i hjärnan, speciellt i de områden som styr impulser och emotionell reglering. Men det är inte klarlagt om dessa förändringar är riskfaktorer för störningen eller orsakad av själva sjukdomen. Det är vanligare för kvinnor än män att bli diagnostiserad med borderline. Det finns dock teorier om att det kan finnas en underdiagnostisering bland män, då vissa symtom vid borderline delas av andra diagnoser, och att det då är mer sannolikt att en man får en annan diagnos istället.

Miljö antas spela en stor roll. Många drabbade pekar på traumatiska händelser i barndomen, som missbruk hos föräldrar eller en barndom präglad av instabila och fientliga relationer. Det är dock inte alls givet att en traumatisk barndom skapar borderline i ett senare skede, på samma sätt som att vissa utvecklar syndromet trots en helt normal uppväxt.

Att leva med borderline

Att ha en nära anhörig med borderline kan innebära stora påfrestningar för både individ och anhöriga, och kräver i många fall långvarig behandling. Det finns idag vissa behandlingar som visat goda resultat gällande borderline, exempelvis DBT. För många blir också besvären något mindre med åren.

Personer med borderline har ofta ett stort behov av närhet och trygghet, men de impulsiva och känslomässiga stormarna gör att det ofta blir tvärtom, där man istället blir isolerad eller lämnad. En person med borderline kan ha mycket skarpa svängningar i humör och i många fall även ett svartvitt tänkande, där man exempelvis idealiserar en person i ena stunden, och nedvärderar den i andra. En ökad förståelse för syndromet från föräldrar, vänner och partners kan göra det enklare för både den som är drabbad och de anhöriga att ha en god relation. Många som har borderline kan med rätt hjälp och stöd leva normala liv.

Diagnosticering av borderline

Diagnosticering av borderline görs ofta av ett team med flera olika kompetenser, exempelvis psykiatriker och psykologer. Kliniska intervjuer och test är verktyg som kan användas för att samla in kunskap och eventuellt användas som stöd för en diagnos. När man diagnostiserar borderline är det som alltid viktigt att väga in helhetsbilden, hur det har sett ut tidigare i livet, om det finns andra faktorer som kan förklara beteendet bättre än en borderlinediagnos. Borderline kan förväxlas med andra typer av psykisk ohälsa, såsom ADHD, bipolär sjukdom, depression och ångeststörningar. Många av dessa diagnoser delar symtomkriterier, och det är därför alltid viktigt att man är noggrann med differentialdiagnostiken vid utredning och diagnostisering.

Behandling av borderline

Många lär sig med tiden att hantera sina känslor och reaktioner och kan leva ett bra liv med givande relationer. Terapi kan hjälpa en att minska impulsiva och självskadande beteenden samt ge en större insikt i sitt tillstånd. I exempelvis DBT-behandling arbetar man mycket med att skapa en förståelse för personliga ”triggers” som väcker starka reaktioner, och vilka tekniker som kan vara användbara för att hantera dessa. Terapeut och klient arbetar också ofta tillsammans med att identifiera och nyansera klientens känslor, och med att minska självskadebeteenden.

Historiskt har borderline ansetts svårbehandlat, men många upplever idag att behandling leder till färre eller mindre allvarliga symptom och en högre livskvalité. Det är viktigt att patienten och de anhöriga har tålamod och får stöd under en längre tid, då det kan ta tid innan symptom förbättras.

Rutiner och fysisk aktivitet

Som med alla andra typer av psykisk ohälsa kan goda rutiner vara till stort stöd för personer som har borderline. Med goda sömn-, mat- och motionsrutiner kan det vara enklare att hantera kraftiga humörsvängningar.

Undvika alkohol och droger

Avhållsamhet från alkohol och droger är självklart också positivt, särskilt som både alkohol och droger ytterligare minskar vår impulskontroll, någon som en person med borderline redan kan ha svårigheter med.

Medicinering och läkemedel vid borderline

De vanligaste medicinerna för personer som lider av borderline är antidepressiva och ångestdämpande mediciner. För personer med kraftig borderline, med inslag av psykos och psykotiska skov, kan neuroleptika vara ett alternativ men på grund av de kraftiga biverkningarna väntar man oftast så länge som möjligt med en sådan medicinering.

Om du misstänker att du har borderline och vill bli utredd bör du söka dig till närmaste vårdcentral för en remiss. Om du redan har erhållit en diagnos finns det ofta behandlingar att få via den offentliga psykiatrin. Har du fått en diagnos och söker privat terapi kan DBT eller KBT vara ett bra alternativ. Här nedan kan du se våra psykologer och psykoterapeuter i storstäderna: