Vad är Misofoni?

Misofoni är en störning som innebär att man blir väldigt irriterad på specifika ljud. Reaktionen kan vara allt ifrån känslor av olust till reella kroppsliga reaktioner. Vanliga sådana ljud är exempelvis smaskande, tuggande, harklande och så vidare.

En viktig särskiljning mot bara vanlig irritation över någon som ger ifrån sig högljudda läten är att misofoni innehåller specifika “triggerord” som väcker obehag. När man hör dessa ljud är det extremt svårt att skifta fokus och låta dom vara, det går inte att “bara ignorera” lätena.
En person med misofoni kan vara helt obrydd kring andra ljud, det handlar alltså inte alltid om en specifik överkänslighet för just ljud i allmänhet. Misofoni uppstår ofta i barndomen och följer med vidare upp i åldrarna.

Misofoni är än så länge ingen diagnos och det är ett dåligt beforskat område, men tillståndet dyker upp hos kliniker då och då. Hur många män respektive kvinnor som upplever det är således okänt, likaså när det vanligtvis debuterar och huruvida det finns samband med andra typer av psykisk ohälsa. Viss forskning pekar på att misofoni handlar om feltolkningar i hörseldelarna av hjärnan, och alltså inte har något med öronen i sig att göra. Ordet Misofoni kommer från grekiskans misos (hat) och phónè (röst) och ordagrant översatt betyder det ungefär “hat mot ljud”. Misofoni myntades av Pawel och Margaret Jastreboff år 2000 i ett försök att differentiera tillståndet från andra former av nedsatt förmåga att tolerera ljud, så som hyperacusis (allmän känslighet för vissa ljud och frekvenser) och phonofobi (rädsla för ljud). Det finns för närvarande inga vetenskapliga test för att bedöma huruvida man lider av misofoni, utan man får gå mycket efter den subjektiva upplevelsen.

Hur behandlar man misofoni?

Eftersom det finns så lite forskning på området så finns det få beprövade behandlingar. Beroende på vilken orsak misofonin har skulle man kunna tänka sig olika typer av behandlingar.

Om man tänker att misofonin är någon typ av fobi för att höra ett visst ljud som man finner mycket obehagligt, skulle det kunna vara verksamt med exponeringsterapi, dvs att stegvis utsätta sig för ljudet tillsammans med en psykolog och tillsammans prata om hur det känns. Kanske väcker ljudet känslor som äckel och avsmak, och det är detta som gör att man reagerar så starkt på ljudet? Sådana känslor kan minskas med exempelvis KBT.

Det kan också vara så att man generellt bara tycker ljudet är väldigt störigt och genomträngande, och då skulle en möjlig terapiform vara att jobba med ACT, för att jobba med att acceptera att ljudet ibland dyker upp, och att det kan vara okej.

Det kan även vara så att misofoni har neurologiska förklaringar, och då kan det vara svårt att jobba med psykoterapeutiskt då orsaken finns i hjärnstrukturen. Allt detta är frågor som forskningen inom misofoni fortfarande har en bit kvar till att besvara. Hittills handlar mycket av behandlingen som finns om att lära sig att hantera sin misofoni, snarare än att bota den. Söker du efter behandling för misofoni? Du kan se och kontakta våra legitimerade psykologer och psykoterapeuter via länken nedan.